Skriver om det som är jag idag.Bettina Rheims, fransk samtida fotograf i absolut världsklass någonstans i gränslandet mellan modefoto och samtida fotokonst. Det jag slås av är att kvinnorna på bilderna inte är avbildade som offer eller sötsaker, trots deras många gånger traditionellt utmanande poseringar. Det finns en klart uttalad självständighet och integritet i bildrena – kvinnorna vill inte vara sötsaker, utan tigrinnor, om än mycket sårbara. Över detta ligger den aggressiva laddningen av kvinnlig råbarkad lust, utan självutplånande stråk. Detta samtidigt som kvinnorna på bilderna verkar befinna sig mitt emellan total säkerhet och total osäkerhet. En slags ambivalens i rollen som kvinna? Vilken plats hon har möjlighet att ta? Rent estetiskt är bilderna dessutom väldigt estetiskt tilltalande både i färg, form och komposition. Att jag gillar denna fotograf råder inget tvivel, men vad säger du?
Upphovrätten gör att jag inte vill publicera Bettinas Rheims bilder här, men jag lovar hon är värd en extra koll.
Bettina Rheims
